Telefonen ringde...

... å jippi... låg på soffan och lyssnade på musik som påminde om honom... tårarna flödade över... återigen grät jag över honom... bara för att få frossa i känslor och gråta ut... förbannade honom... försökte intala mig själv att han inte är värd det...
... telefonen ringer... kan inte hitta den... panik... kastar mig över den... det är han!... hur svarar man?... fan också... det bryts... försöker ringa upp... upptaget... hjärtat rusar... andningen är borta... han ringer igen...

... "hej vännen, vad gör du? Förlåt... jag är på väg till jobbet nu... jag skulle ha ringt tidigare men rörigt med allt datatjafs."...

... åååå... vad kan jag göra förutom att le... mitt hjärta studsar till ljudet av hans röst... den värmer mig...

..."du, vill du fortfarande träffa mig så kan vi hitta på något efter jobbet imorgon... jag slutar åtta"...

... klart att jag vill... jag gör vad du vill... allt bara jag får vara dig nära... men jag svarar undvikande...: "ja, visst vi hörs väl någon dag..."... svär inombords för att jag vet att jag sårar honom med min nonchalans... och den är ju ändå bara spelad...

... han svarar:..."nej, inte någon dag. vi hörs av imorgon... vi gör någonting imorgon... jag vill det!"

...åååå mitt hjärta brister... jag kommer att vänta hela dagen imorgon... och även om han inte ringer... för det händer ofta att han inte gör det han säger att han ska göra... så kommer jag att brista igen... och kanske ringa upp honom trots att jag vill att det ska komma från honom... men ikväll är han förlåten... bara för att han gjorde det han inte brukar göra... ringa trots att det gått lång tid... trots att han vet att jag är besviken på honom... han ringde för att säga förlåt... till mig...
... och trots att jag vet att han är förlovad... och att om det vore min pojkvän så skulle jag döda... aldrig förlåta honom eller den andra... så går jag återigen in i det med öppna ögon... för att vi inte kan vara utan varandra helt... aldrig... aldrig vara vi... aldrig bli hela utan... varandra... och varför ska jag ta hänsyn till henne när mitt hjärta är hans och hans mitt... varför backa för någon främlings lycka... när min egen står på spel...


... och den som ger sig in i leken får leken tåla...