Fredag...

Hem kommer två gamla vänner... öl ska drickas... samtal tas... den ena ska lägga sig i det den andra har gjort eller det den tredje eventuellt känner... en vill inte stå mitt emellan... den andra vill inte veta... den tredje har ont i magen... I love it!
Man skulle kunna tro att det är jobbigt, att gamla känslor väller upp och förvandlar mig till ett fjärran väsen... men inte!
Det är det absolut bästa jag vet när gamla vänner kommer hem för någon dag eller en längre helg... samtalet flyter... jag njuter av varenda sekund... trots att jag inte alltid är närvarande. Känslan av att ha dem hemma i min närhet, om så bara för en stund återuppleva förr... Det känns som om jag lever upp och blir den jag vill vara... Tack för att ni emellanåt kommer hemåt!

å andra sidan...

För å ena sidan så känns det bra att vara uppvaktad och omtyckt... men å andra sidan känns det fel för att jag kanske inte tycker samma om honom... eller rättare sagt så vet jag att jag inte känner samma...

För å ena sidan så är han en svärmorsdröm, skulle aldrig göra mig illa (tror jag...), ringer när han säger att han ska ringa och beter sig vuxet... men å andra sidan får hans vuxna beteende mig att slå bakut, vilja skrika och göra barnsliga saker, inse att jag inte är vuxen riktigt än och vilja supa mig redlös och hoppa i säng med den jag vill just då!

För å ena sidan är han så rar och söt, trevlig och artig... alltid rolig och väldigt mysig att umgås med bara... men å andra sidan så tycker jag inte alltid om när han ringer, hans röst väcker ingenting inom mig... och jag vill inte "göra det fina" med honom alls...

För å ena sidan så är han allt jag tror att jag behöver......

.......men å andra sidan är han inte alls den jag drömmer om.....

Drömmar

Drömma är en sak, men att drömma om en och samma person under en lång tid kan vara smärtsamt... Smärtsamt för att jag vet att det aldrig blir... Smärtsamt också för att jag vet att han saknar mig, att han vill vara här men inte kan... Smärtsamt för att jag vet att han inte tycker sig vara värdig... vilket han kanske i sig inte är, men vad spelar det för roll?
Smärtsamt för att det aldrig blev som vi ville och att det faktiskt inte är över än... om det nu någonsin går över... Det här går inte att klä i ord och absolut inte att berätta för någon... Kan inte prata om det, vill inte ha några frågor om honom... nöj er bara med att han alltid kommer finnas kvar inne i mitt hjärta... Han anser att han hade förstört mig för livet om det hade varit vi nu... Att han inte kan göra mig rättvisa och att jag hade lämnat honom... Vilket han borde veta att jag aldrig skulle göra... men mitt liv hade varit helt annorlunda med honom... Bättre? Inte säkert men då hade jag i alla fall haft ett val...

... och jag vet att en dag kommer han förmodligen anse att tiden är rätt...

...frågan är bara var jag är då?...

...Jag hade lämnat allt jag har för hans skull... i vilket läge som helst... oavsett vad det var förmodligen...

Smärtsamt att veta men också lugnande att vara så medveten om det...

Det gör mig ledsen att höra att han frågat efter mig, att han undrar hur jag mår, vad jag gör, allt i hemlighet... Att han säger till andra att det inte finns någon bättre än mig...

Jojomensan

Har gjort det igen... inte sovit ensam... Påskafton blev en mycket blöt tillställning hos Fröken Hus med sambo... partypinglorna med Sessan drog igång festen rejält... sen kommer jag inte ihåg så mycket mer... förutom att Coachens bästa kompis var hemma i min säng när jag vaknade...
Ok... jag kommer ihåg en del sekvenser men de e lite vaga bara... inte så att jag gjort bort mig eller så men jag hatar att få minnesluckor... känns så jävla dumt bara... Coachen skrattade så han nästan föll ihop och tyckte att jag gjort världens bästa grej eller nåt... så nu pikas jag ständigt på gymmet... eller i alla fall idag.

Så en riktigt Glad Påsk blev det ju! ... bara inte som jag tänkt mig...

Påsk?

Hur blev det Påsk så fort i år... det innebär ju att det snart är studentfest för Lillasyster Musik och att Lillasyster Ego snart kommer hem från sin låååånga resa! Har saknat henne varje dag så det har gjort ont i mig, storasyster syndromet kommer när jag minst anar det... slår mig i huvudet mitt i nätterna ibland... kan vakna kallsvettig och tro att något har hänt henne... men nu är hon ju snart hemma igen! Lovely... lovely Lillasyster!

Påskafton ska ägnas åt knytkalas hos fröken Hus med sambo samt några par, ett par Partypinglor, en singel kille och naturligtvis underbara Sessan, det vill säga MIG!... har precis avslutat samtal med Partypinglorna som kommer hem från Stora Staden på påskaftons eftermiddag... tur att de ska bo här hos mig så jag får skratta och busa ett par dagar... har inte varit så mycket av den varan den sista tiden... kanske håller jag på att bli aldeles för gammal...?har lite aningar om att skeletten i min gamla garderob i och för sig kan dyka upp under helgen men då har jag i alla fall ett par Bodyguards med mig...

Påskhelg är det ändå, så lika bra att utnyttja den till att umgås, äta gott och bli lite på lyset!

Funkar detta?

Vad sägs om en kontaktannons som den här;

"Söt, tjock men kul Prinsessa söker mannen i sitt liv för livslång kärlek. Du bör vara fri, rolig och älska mig passionerat resten av ditt liv. Vita hästar inget tvång. Maila snarast till Sessan!"

...kanske inte då, men håll med om att den var lite kul och söt? Kommer förmodligen aldrig att våga sätt ut den men tanken kittlar den mer äventyrslystna delen av mig...

Förresten en superhärlig semester med familjen Knas... lilla syster musik var faktiskt ok nästan hela veckan!... kors i taket... bara ett utbrott av plast pappan men jag vet ju redan innan att han inte gillar mig något värst så det var ingen nyhet för mig... nu sitter jag återigen ensam i min borg en lördagkväll och känner mig tjock och lite rolig... eller orolig... både och förmodligen... skidor fick jag åkt som en gudinna i alla fall...