So long

Nu drar jag till fjällen en vecka... snö... sol... "Oleguttar"... öl och familjen knas! Mor och partner kommer från Asien imorgon och sen drar vi ganska omgående faktiskt... en sådan kul omställning för dem... i temperatur alltså...

Sms konversation tidigare idag: Mor: har köpt fin present till dig! Puss mamma
Dotter: det måste vara för att jag e så snäll och rar och himla bra
och för att jag inte rökt på 12 veckor nu!
Mor: vi får ta det sedan. e på flygplatsen och har handlat allt du ville
ha. hörs imorgon. puss puss

E vad? Vaddå ta det sedan?! Har hon möjligtvis misst förståndet eller tappat det tillfälligt?!?
Tur att hon kommer hem till regnet och den normala temperaturen igen så att hjärnan får tillbaka sin rätta konsistens... Puhh!

Som sagt... vi drar till fjällen, fest hela kvällen, ute och glider med snowboard och skidor....!

Sekreterare...

Har gjort det igen... att jag aldrig lär mig då... har blivit utnämnd till sekreterare i min gymförening...
Det är inte så att jag inte blir glad eller att jag inte vill det är bara det att det är så typiskt mig! Den rediga flickan som ska vara involverad i allt och kunna allt och hinna med allt... så som det alltid faktiskt varit när det gäller mig... Missförstå mig rätt jag älskar sådana här saker... skriva protokoll och samtidigt få känna mig lite viktig... jag tycker om att ha ordning på mina papper... andras också för den delen... även om de inte alltid tycker att det behövs... men jag vet hur det blir...

...Bättre om jag gör det alltså!!!

Jag vill ha allting på mitt sätt då... ordna med pärmen och få den snygg och ordentligt i ordning... kanske byta ut den så att den verkligen blir så som jag tycker att den borde se ut...

... man kan säga att jag lätt tar över ibland när det gäller sånt här... De flesta brukar bli glada för att någon annan gör det men det är ingen regel!

...gnälla om det skulle jag aldrig göra... bara om de inte gör som jag vill... men det är roligt och jag vill göra det här!... men jag kan ju inte så mycket om att träna... så om någon får nys om att jag är med i styrelsen så kommer det bli massa frågor och sånt som jag inte kan svara på...kan jag ljuga vilt då?

...nackdelen var bara att jag blev fotograferad och ska hängas upp på väggen på gymmet så att folk kan se mig... DET suger fane mig!

Inte igen!?

Jag vill nästan inte berätta det här...
...men nu ligger jag hemma igen med kräksjukan...! Det var bara några veckor sen sist... Så jag undrar på allvar nu om bacillerna har gått ihop i en slags massiv attack mot just mig?
Till råga på allt så är jag inte hemma i mitt eget hem... jag passar mammas katt när de är på sitt livs resa i Asien... det är inte lika skönt att vara sjuk borta... inte skönt överhuvudtaget eftersom jag utvecklat någon konstig fobi mot att kräkas... jag gör vad som helst för att slippa! det hjälper ju inte i och för sig för det brukar komma ändå... under tiden gråter jag som ett litet barn och hulkar och snorar och känner mig så otroligt liten...

Lider för övrigt av tristess i detta stora tomma hus... här kan jag inte rensa några stora skåp och lådor... slänga in en liten tvätt då och då men det är sååå tråkigt att stirra på tvättmaskinen hela tiden... katten jamar mest hela tiden och kräver smörgåsskinka eller tonfisk hela dagarna... och på nätterna är det fruktansvärt mörkt i ett sånt här stort hus... Hjäääälp!

Vanlig tisdag

Vakna... fruskost... gå till jobbet... jobba... jobba... få brytet på jobbet... jobba lite till... få tokryck på jobbet!... gå hem...träna massor tills jag mådde illa lite... duscha... åka hem till mamma... hjälpa henne packa för Asienresa imorgon!

Avundsjuk... avundsjuk!!! Lite orolig också... hela halva familjen halva jorden bort känns lite läskigt trots att jag är officiellt vuxen...

Säga hejdå...trevlig resa... hör av er... puss och kram jag älskar dig...

Åka hem... packa kläder och diverse resterande hemsaker i massa väskor och dylikt... ska passa huset och katten...

Blogga lite... äta lite...

...sova lite...zzzzzzzzzzzz

1,2,3...

Hamnade återigen i lilla familjen bänkad framför Melodifestivalen i helgen... i tron att det skulle finnas fyra ystra ungar och två trötta föräldrar åkte jag upp till huset och klampade in med glatt humör...

1, 2, 3, 4...
nej sex ungar!!!

övermannade mig på hallmattan! I köket satt tre sega föräldrar... min ex. granne hade nämligen också kommit dit med sina två små...

Efter en sisådär tre minuter i köket raggades jag upp för att hålla golvmoppen som limbostav! Kreativa ungar har de i alla fall...
Sen blev det lite festival och gåshud när Carola dök upp... min stora barndomsidol... efter en kort men ack så intensiv kväll tackade jag och ex. grannen för oss och jag lekte lite taxi åt honom och hans två trötta ungar...

...visst är jag en ängel så säg..?

...detär bara glorian som halkar på sned ibland...

Nej...

Plötsligt fanns han bara där igen... i mina tankar... han som absolut inte ska få finnas där något mer. Jag har lovat mig själv så många gånger att aldrig mer tänka på honom... men hjärnan och hjärtat de gör som de vill... Aldrig trodde jag väl att han skulle hitta mitt innersta och klamra sig fast med sådan kraft! Av alla idioter här i världen så var han den sista jag trodde jag skulle bry mig om... den sista jag skulle vilja ha mig nära... men det blev som det blev och mitt hjärta släpper honom aldrig helt... så plötsligt är han tillbaka i huvudet utan att jag ens sett honom...

Nej, jag vill inte se honom.

Nej, jag vill inte prata med honom.

Nej, jag vill inte ens tänka på honom...

...eller... helst ha honom nära, nära för resten av mitt liv!!!



Livet är visst ett mysterium... det blir liksom alltid som det blir...

Tur?

Har blivit hembjuden till vännen som har skaffat hus och jättestor familj... de kommer och hämtar mig om bara en liten stund... barnfria är de den här helgen och ringde faktiskt förut för att fråga om jag ville komma hem till dem och se på Melodifestivalen! Hör och häpna! Mitt hjärta skuttade förtjust upp i halsgropen på mig, vilken lyckokänsla!

Jag har ju levt eremitliv ett tag nu... typ fem veckor... inte gjort någonting alls... bara varit ensam... ofrivilligt ensam de allra flesta gångerna...

Men inte idag! Idag är jag en del av något, en del av en vänskap! Tack Du där uppe för att du äntligen lyssnade till min önskan...

Jippi! Halleluleja!
Jag finns, jag lever och någon vet om det!

Någonstans finns det en lyckostjärna bara för mig...

Mmmmm

Jag säger bara;

"Brago med chokladsmak"

Mmmmm, Mmmmm, Mmmmm!!!

Tio kex och en onaturligt stor kopp te senare känns fredagskvällen inte helt dum... ganska trevligt sällskap med mig själv faktiskt... och så "Så ska det låta" förstås...

Långt bort

Små systrar får hjärtat att arbeta i otakt... orolig är jag ofta och kan inte hjälpa det alls. Kan sakna jättemycket nu när lillasyster Ego är långt bort från mig... hennes födelsedag igår... pratade inte ens med henne... skrev födelsedagssången på resdagboken som substitut... hjälpte lite men bara en stund.

Storasystersyndromet

Ensam vacum helg igen... Hur göra?

a. Sitta inne och titta i väggen
b. Gråta
c. Jobba, träna och sova

Rätt svar: Alla tre!

I hate my life... just nu... ganska ofta...

Tröstäta lite kanske..?
Jajamensan!!! Heja valrossen!

Måste gå och käka choklad!