Huggtänder

Valrossar har tänder kom jag på idag... stora tänder... mer som betar faktiskt om man tänker efter...
De kan man hugga med... det märkte ett par kollegor... aouch! Det var befogat... faktiskt inte mer än rätt... det blev ju bara en liten mental skråma, ungefär som en ärta.

Jag gillar att vara valross...! Knubbsälar verkar alldeles för söta och rara... ungefär som jag är nu...

I like huggtänder, betar...
... och horn...!

Hur får man det?

Morgonpromenad

Att 05.15 svinga mina ben över kanten på min säng, ner på fårskinnsfällen, är inte vad jag egentligen vill... men vad göra när coachen förordar morgonpromenad som en av de efftektivaste fettförbrännarna?
Glad som en lärka hälsar han mig när vi möts upp 05.30 sharp!
Jag vill bara säga;

"Håll käften!"

...men det säger jag naturligtvis inte, jag är ju ordentlig och ganska rar... faktiskt...

Morgonhumöret har aldrig varit min främsta tillgång... jag är ju bra på mycket annat... som till exempel... tja, äta, sova... konversera (om jag är på humör...)... ja, det finns jättemånga saker jag säkert är bra på!

Kan bara inte komma på dem just nu... ok?!

Att hålla diet är absolut INTE en av de bra sakerna... bara så ni vet...

Trött

Trött, trött så in i helvete trött... huvudet snurrar efter fjorton timmars arbetsdag... två jobb är hårt ibland.
Trött, trött så in i helvete trött...på allt just nu, bara sömn och träning som hjälper...

...ok, en ask chokladpraliner hade också funkat...

Trött, trött så in i helvete trött... att hjärnan inte hänger med och hjärtat svämmar över av tårar...

...ge mig en näsduk! Anyone?!...

Tackar, tackar!

Efter en skön uppladdning inför Damernas hockeymatch om OS guldet ikväll falerade mina drömmar om en lugn kväll hemma hos min mamma...

Glatt överraskad över sms från
"Ms MittiCentrum" ringde jag upp henne som begärt...

Det är så härligt att höra att de vänner du litat mest på sladdrat vidare om dig och dina absolut hemskaste känslor! Jag lovar! Det var så underbart att bli ifrågasatt av en av sina äldsta och bästa vänner... En av de du egentligen älskar mest på hela jorden... Det är så... vad ska man säga... upplyftande att bli ställd mot en bergsvägg och krävd på en förklaring på saker du inte är beredd på alls! På saker jag trodde bara jag och ett ytterst fåtal (typ två!) personer visste om. Det gjorde verkligen min dag!!!

Så jag tackar ödmjukast alla som bidragit till denna utblottning och allmäna bespottning...!

Tack, tack, det var jag ju verkligen värd eller hur...?
Jag älskar att gråta i ensamhet men det visste ni ju redan.
Fuck it!!! I give up...

Lägg dig under täcket och självdö Sessan, mer än så är du inte värd en dag som denna...!

Näe, vad nu då!?

Det var då fasiken att allt ska hända just nu när träningen kommit igång så himla bra! Först åkte jag på en tapper vinterkräksjuka... låg och kramade toastolen i min djupaste förtvivlan... jag ville desperat till min mamma! Men insåg att kl. 05.00 inte var en bra tid att ringa henne...inte ens om jag var sjuk...YNKLIG!

När jag väl hämtat mig från detta hemska slog influensan in... trodde fasiken inte det var sant!
Jag var nog frisk i typ några dagar... Vad gör jag för fel? Har slutat röka, jag tränar och äter jättebra, sover och jobbar. Vad kan gå fel?!

Tur att det är OS...! Puh! Jag är numera soffproffs på curling...

Min coach har jagat mig under helgen för att höra hur jag mår och om jag vill träna. Det är klart att jag vill träna... men jag orkar inte ens gå på toaletten! Jag är ett misslyckat missfoster som lämnat soffreligonen och konverterat till träningen... men motarbetas ständigt av soffans gravitationskraft! Slagropen skalla i min lilla borg;

"Jag kommer att besegra dig en vacker dag Soffa af IKEA! Jag kan träna, jag är inte rädd!"


Ok, jag ska träna ordentligt i veckan... och sjukdomarna var faktiskt på riktigt... honest! Cross my heart!

Valross goes Knubbsäl

Mötte min personliga träningscoach i mataffären idag... Kunde defenitivt inte smuggla ner något godis i min lilla korg då inte. Imorgon börjar "dieten", i alla fall morgonpromenaderna...
...kl. 05.30...
Hoppas han orkar med mitt otroligt dåliga morgonhumör...

"Nu ska vi bygga ett sugrör!" ropade han optimistiskt efter mig när vi sa hejdå förrut...

... i mitt stilla och förvirrade sinne tänkte jag tappert...

"Det är bättre att se ut som en knubbsäl än en valross..."

Att bli sedd...

Vanligtvis går jag hem ensam och konfundersam från en kväll på krogen, men inte igår. Vid hemfärden fanns Fröken Vän vid min sida och i mitt huvud ringde det fortfarande små klockor av komplimanger...

"Hej vännen, vad kul att se dig här! Det var längesedan... *puss* Du e söt! *puss* Du e SÖT!"

Well, ska tilläggas att det inte är mannen i mitt liv... men absolut en av de snyggaste jag trott var mannen i mitt liv...
Det är bara känslan av att han såg mig i ett rum fullt med folk, och att han faktiskt säger att jag är en av de sötaste. Det kan jag leva på i veckor om det vill sig!
Ett leende har lekt på mina läppar hela dagen bara för att en annan människa uppmärksammade mig... livet är fullt av små guldkorn!

Myskväll

Som den rara och snälla dotter jag är lovar jag naturligtvis att hjälpa min mor med storhandlingen på fredag eftermiddag... Tänker snabbt och bjuder in mig själv på middag så att jag ska kunna umgås med min familj ett par timmar... Se OS-invigningen och sånt... Umgås lite med Lillasyster Attityd...

Middagen äts... disken plockas undan... alla försvinner... Vart tar de vägen? Jo, mor hänger tvätt och lägger sig på soffan, Lillasyster Attityd bänkar sig framför datorn och mannen i huset dammsuger... Jag? Jag vill vara mysdottern och sätter mig i soffan för att invänta
OS-invigningen... Vi väntar... och väntar... Nu börjar den! (20.00)... Zzzzzzzz!... Mor sover med djupa snarkningar som följd (20.10)...
Jag inser mitt nederlag och går ner i hallen för att bege mig ut på en kall och uppfriskande promenad hem till mig...
När jag lämnar huset vrålar datorn ut musik till en mindre nattklubb och mor funderar på att gå och lägga sig...

När jag vandrar ensam hemåt börjar även mina tankar röra på sig... Denna gång mot
"Mr Föredettapolare"...

"Undrar vad han gör ikväll... Ett tag sedan jag såg honom nu. Konstigt hur allt blev som det blev... Kanske ska vara trevlig och höra av mig någon dag... nästa vecka...eller nästa igen... eller när han fyller år... Vad fan! Skit samma! Jag ser honom säkert nån dag..."

Ca fyrahundra meter senare på min kvällspromenad kör någon förbi mig och vinkar frenetiskt...

Jo, alldeles riktigt! "Mr Föredettapolare"... Ytterligare fyrahundra meter längre fram stannar han bilen när jag kommer och pratar en stund. Han är faktiskt söt och rar och trevlig och och och absolut inte ett endaste dugg intresserad av mig som jag är av honom...!

Så nu är mitt huvud rörigt, min kropp rörig och mitt hjärta är utan tvekan rörigt!...

... och när jag gick hem ikväll var det så stjärnklart att jag blev alldeles rörd...

Dumdidum

Nynna är bra för själen hävdar jag. Bara nynna litegrann då och då så ser du skillnaden! Allt blir lättare och gladare runt dig också.
Själv försöker jag använda mig av den här metoden ofta, speciellt bland idioterna på jobbet... Försöka duger... Yeh Right!

Kors i taket förresten! Ms JagärSambo ringde för en stund sedan för att prata lite... Över en vecka sedan detta mirakel inträffade senast. Hon är ju sååå upptagen, med barnen och huset och hunden och sambon och sambons barn och och och... Stackars henne...
Nä jag e inte avundsjuk!...eller lite grann då... Det är bara det att jag är VAN vid att ha henne nära i princip varje dag men nu bor hon så långt borta, på flera plan kan man säga... Hennes värld liknar inte längre min, vi har tappat bort allt det roliga på vägen. Kanske inte allt! Men allt det spontana är borta nu. Jag känner mig ofta övergiven av henne. Att jag inte längre passar in i hennes vuxenliv...

Och det gör mig ledsen... Som så mycket annat...

Dessutom saknar jag lillasyster Ego fruktansvärt mycket och det har bara gått en vecka sen hon åkte... Det är elva kvar...

Håll ut Sessan!

Du klarar det!

Hon är ju bara på semester!

Giv mig styrka.

...att jobba tillsammans med inkompetenta idioter är inte lätt. Vill ni gå en kurs i att vara oumbärlig så ring mig! Jag ÄR oumbärligt bäst på mitt jobb, men det är inte kul... nä! För det innebär så in i helvetes massa extrajobb för mig, och jag hatar verkligen extrajobb när jag inte ens kan välja själv om jag vill göra det!

Så fick jag sagt det oxå...

...och tanken var inte med...

Jippi!!!!
Vägde mig imorse och vågen visade många sköna kilon ner.
Glädjedans utfördes på badrummet, inklusive hoppsasteg... De rätt upp i luften alltså...Jag e bäst, jag e bäst!

Upp som en sol ner som en pannkaka.... Glömde liksom bort att jag e hemma från jobbet eftersom jag kräktes igår morse... i flera timmar... och sen inte åt något annat än skorpor och thé...som min mor kommit med till mig...eftersom jag inte fick gå ut och smitta ner folk...
...den otroligt sköna viktnedgången skulle kunna linkas till kräkningarna...eller?
Dumma, dumma Sessan!

Svårmod

"-Äntligen helg!" pustar flera av mina arbetskamrater och vänner.
Själv hamnar jag i ett svart och oidentifierbart hål.

Vacum

Hur ska hela jävla helgen fyllas med saker att göra?

Utan att jag hinner förstå det själv fylls jag av allt det svarta och ensamma...svårmodet... Det väller upp i halsen, förlamar min kropp... Hjärtat känns tomt och samtidigt överfullt! Tårarna bränner bakom ögonlocken. Vad ska jag ta mig till?

Vissa dagar hinner jag inte ens med mig själv, än mindre alla mina vänner, men dagar som denna kan jag inte komma ihåg namnet på dem... Vart har de tagit vägen?
Jag blir lätt paranoid och är helt övertygad om att de har övergivit mig. Hur kommer det sig att jag sitter ensam hemma i min lägenhet (läs borg) ofrivilligt?

När jag åkte från min mor för en timme sedan, grät jag i bilen av ensamhet. Skulle vilja påstå att jag kände mig övergiven och extremt ynklig...