Ooops

... igår:
... ligger på soffan och vill självdö efter den konstiga händelsen på jobbet tidigare... Fröken Butik ringer och säger att nu ska vi iväg och handla mat till kvällens schlagermiddag... jag är inte på humör... men naturligtvis ska jag vara med så de plockar upp mig tio minuter senare och vips är vi i affären... där det helt plötsligt kommer fram att mannen i mitt liv... Mr Big... ska närvara på schlagerkvällen... tack... nu vill jag verkligen inte... tänk om han såg mig idag men faktiskt inte vill prata med mig... efter elva ångestattacker och lika många klädombyten är jag redo att gå iväg... och mycket riktigt han dyker upp efter en liten stund och här börjar mitt livs konstigaste kväll...
... kärleksförklaring... i flera timmar... han är ledsen när han ser mig för allt som aldrig blev... glad att jag är jag... ville egentligen inte komma när han visste att jag var där... men kan inte hålla sig borta... jag är vacker... underbar... han känner fortfarande massor... vi är inte avslutade än... men ringen sitter fortfarande på hans finger och hon finns... hon existerar... men för just ikväll är hon inte här... och för första gången tror jag på allt han säger... kan inte förklara men mitt hjärta känns luftigt och lätt för en stund... tätt... tätt ihop med våra huvuden ser vi inte längre de andra i rummet... vi pratar om förr... om allt som hände och varför... hans hand tar min... han smeker min arm... han kysser mina fingrar... han säger att jag luktar gott... att han aldrig kommer över mig... men mitt hjärta vet att detta bara är för ikväll... jag bryr mig inte längre om vad andra säger... vi är... bara han och jag... bara ögon och händer för oss själva...

... senare på stadens lilla kvarterskrog... dansar... kramar... vill hålla handen... närhet som aldrig har försvunnit... allt finns kvar och ikväll kommer det fram sakta... lukten är samma... hans händer likadana... tiden finns inte... har aldrig funnits... och jag faller sakta... igen...
... jag kan inte ta hänsyn till någon... jag vill... bara vara nära...

...sakta går vi genom staden i nattens mörker... fortfarande nära... vi vet att det snart är över... allt det vackra är snart borta... vardagen är nära... hålla om... lukta... känna en sista gång... jag ser min port...

"Godnatt... jag kan inte följa med dig... men jag vill... kan vi höras imorgon?..."

Jag älskar...