... så mitt uppe i mitt jobb att jag inte ser, inte hör men känner någonting olustigt i mig... tittar upp från hyllan och där står han... 15 meter bort står mannnen i mitt liv med en tvillingkärra framför sig...
...först en kraftig spark i magen så jag tappar luften och sedan börjar mitt hjärta rusa... jag vet att det inte är hans vagn... inte hans barn... jag vet att det är vännens... men bilden av honom... så perfekt att den sakta dödar mig...
...han ser mig inte och jag vänder mig så fort jag kan om så att jag försvinner ur hans synvinkel... ...andas in... andas ut... andas in... vad håller jag på med? tänker jag och tar ett djupt andetag innan jag sakta börjar få kroppen att lyda under mig igen... en sak i taget... packa upp varorna... rör dig naturligt... inte titta på honom... inte titta på honom... inte titta på honom...
...tårarna bränner i tårkanalerna och väller sakta upp i mina ögon... andas in... andas ut... varför går de inte sin väg?... varför tar det så lång tid?... o herre gud!... han såg väl mig inte?
... Varför såg han mig inte?!?!...
... tvinga kroppen att i lugn takt gå ut på lagret... komma undan alla kunder... alla blickar... alla utom hans... tårarna väller upp och andningen blir tung... lyfta luren... en signal... två signaler...
.......... "hej det är jag, han var här precis och vet du vad jag gjorde?... jag förstörde allt igen..."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar