Hjärtrusning

... grill hos Fröken Sambo med familj... mysigt... jag går sakta genom staden för att få lite frisk luft och en lugn stund för mig själv... Ipod i öronen och ett leende på läpparna... går sakta men metodiskt genom affären och plockar till mig de varor jag ska ha... känns som om det är lätt och luftigt... kommer ut på trottoaren och börjar min halvtimmes promenad i skön ensamhet... luften känns klar och full av hopp... vrider på mitt huvud som av en magisk kraft tvingar mig...
... där står han... Mr Big... med ryggen vänd åt mitt håll och konverserar en bekant... mitt leende dör ut... händerna börjar darra och pannan känns kall... mitt hjärta rusar och jag vänder blicken framåt och går så självsäkert jag kan med högburet huvud åt mitt håll... ber till Gud att han inte vänder sig om och ser mig... efter 200 meter börjar hjärtat sakta ner och mina händer sluta darra... han såg mig naturligtvis intalar jag mig själv...
... plötsligt känns promenaden inte så uppfriskande längre... lugnet infinner sig inte...

... en kemisk obalans i min kropp har förstört den...