Plötsligt fanns han bara där igen... i mina tankar... han som absolut inte ska få finnas där något mer. Jag har lovat mig själv så många gånger att aldrig mer tänka på honom... men hjärnan och hjärtat de gör som de vill... Aldrig trodde jag väl att han skulle hitta mitt innersta och klamra sig fast med sådan kraft! Av alla idioter här i världen så var han den sista jag trodde jag skulle bry mig om... den sista jag skulle vilja ha mig nära... men det blev som det blev och mitt hjärta släpper honom aldrig helt... så plötsligt är han tillbaka i huvudet utan att jag ens sett honom...
Nej, jag vill inte se honom.
Nej, jag vill inte prata med honom.
Nej, jag vill inte ens tänka på honom...
...eller... helst ha honom nära, nära för resten av mitt liv!!!
Livet är visst ett mysterium... det blir liksom alltid som det blir...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
åh nej, en Honom i tankarna.. sånt där kan vara alldeles livsfarligt! Fan vissa borde gå runt m varningsskylt runt halsen så man slapp få sitt stackars hjärta krossat.. Var rädd om dig. (skönt att du är tillbaka förreseten, blev ju nästan orolig..)
Skicka en kommentar