Spöke

"... men snälla sessan... hur mår du egentligen..." frågan ställs av bra arbetskamrat... vad svara?... the love of my life är förlovad... nej... skyller på dålig sömn och lite illamående... förresten, ser det så illa ut säger jag ynkligt... "nja... men du har ingen färg i ansiktet... bara lite rött på kinderna... du ser ut som ett spöke..."

... eller har sett ett kanske...?

... eller beror det på att jag inte har ätit något ordentligt sedan i lördags morse... innan katastrofincidenten på extrajobbet... skorpor och té är det som går ner utan att jag behöver kräkas...

... eller att jag sedan tränat efter jobbet och nästan ramlade ihop av känslomässig ångest för att min telefon ringde förrut... och, nej... det var inte han... inte denna gången heller... inte som han sade att han skulle... och nu är klockan mer än innan... i över en och en halv timma satt jag och vägde för och emot för att överhuvudtaget någonsin mer kontakta honom... eller radera alla nummer och sms... men det vägde över som alltid... tredje gången jag slog hans nummer lät jag signalerna gå fram...

"... Hej, du har kommit till "Mr Big". Jag kan tyvärr inte svara just nu me.........."

...klick...

... ååååå... gud varför gör du detta mot mig igen...? har jag inte straffats nog...? ... oh my sweet love... why?... min puls slår oregelbundet och det dunkar i tinningarna... sova?... under tiden försöker min själ repa sig ännu en gång... och det är inte den sista... ååååå gud! why my love?...