...é inte lätt alla gånger. Plötsligt blir hela familjen som yra höns utan hjärnor. De kan inte tänka en redig tanke utan att jag måste styra upp den. Hur kom det sig att jag måste fixa andras födelsedagar men att ingen hjälper till det minsta för att fixa min? Får jag inte få bestämma själv vart jag vill äta den här dagen? Utan förvarning så ska inte mina behov eller önskningar fyllas utan min systers, min mammas och min systers polare... Vart tog jag vägen i allt detta ? Hallå! Kommer ni ihåg mig?
Jag vill också vara egocentrisk... i alla fall idag...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar